Malin

Hej på er. Ledsen att behöva säga det men det här inlägget kommer bli varken roligt eller glatt. Känner bara hur allt rasar sönder gång på gång, jag vet att de flesta som läser detta inte vet riktigt vad jag pratar om, så om ni orkar läsa så gör det annars varnar jag för långt inlägg!

Allt började förra året ,några månader efter vi vart tillsammans (alltså jag och min pojkvän) då jag upptäckte att internetflörting på msn och playahead förekom. Jag vart förståss både rädd och ledsen, kände mig så lite värd. Förstod inte hur någon som verkligen visade kärlek och behandlade mig så fint kunde svika mig så lätt.  Men jag förlät honom ganska fort och glömde det genast, han hade ju trotts allt lovat mig att det inte skulle hända igen. Men där gjorde jag fel, fel som trodde på honom och gav honom yttligare en chans. Detta hände tre gånger och varje gång grät jag som ett litet barn, men inte heller det hjälpte. Vi bråkade lite och det mesta gick upp och ner, tyvärr. 

Någon vecka senare åkte jag och familjen till Egypten och det var precis vad jag behövde. Vi bråkade fortfarande och jag lärde känna en kille, en kille som både var snäll och rolig och vara med, jag glömde bort allt bråk, jag glömde tillochmed min pojkvän (känns sjukt att säga så). Jag och den där killen kom närmare varandra och jag och Alex fortsatte bråka :/.. En kväll kom han mig närmare och kysste mig, men jag backade, jag älskade ju trotts allt Alex och hur dåligt han än behandlade mig kunde jag inte göra så mot honom, jag kunde ju inte sjunka lika lågt som honom. En vecka senare var det dags att åka hem och jag såg verkligen fram emot att träffa min lilla plutt.

Vi hämtade upp honom i Slussen för att sedan åka ut till mig, väl hemma låg vi och pratade och han berättade att han föregående helg vart på bio med sitt ex och att hon sen sov där. Jag blev genast orolig men tänkte inte mer på det. Jag vågade verkligen inte berätta för honom om händelsen i Egypten så det fick vänta. Tiden gick och han hade tydligen börjat prata med en tjej i skolan och på en gång kände jag på mig något, jag såg hur de kollade på varandra och sättet de pratade på. Detta fortsatte ett bra tag och jag blev med tiden osynlig, bortglömd och sämre behandlad tack vare den där tjejen. Sen helt plöttsligt skulle de ut och handla julklappar, och jag skulle endå på fest så jag la bara det hela åt sidan.
Alex hade lovat att ringa mig vid 22:00 men inget samtal på flera timmar efter det, så klockan 02 tänkte jag att "Nu ringer jag". Men samtalet vart inte alls lyckat, han sa att jag var för full att prata med så fort jag sa "hej" och jag blev naturligtvis ledsen, jag ville ju prata med honom, men det gick tydligen inte :/.. tillslut kom det fram att han befann sig hemma hos den där tjejen.. Mitt i natten lixom, kul pojkvän. Men enligt den fakta jag har fått hände ingenting. Däemot en annan gång skulle han gå på stan med henne och jag frågade när han skulle komma hem, han visste inte men ungefär runt 18. Jag bestämde mig för att jag skulle överaska honom så jag åkte till hans lägenhet. När jag väl var där så blev klockan mer och mer och ingen Alex kom. Klockan 20.00 ringde jag honom och han befann sig hos den där tjejen igen, den här gången hade de tydligen strulat men det kom inte fram förns 3 månader senare när jag berättade om han i Egypten. Jag blev krossad, men jag hade ju vart lika dum jag så jag förlät honom. 

Månad efter månad frågade jag både Alex och hans ex om någonting hände när de sov tillsammans, men gång på gång fick jag svaret "NEJ". Men jag gav inte upp för det, och för ca 3 månader sen fick jag veta att de också strulat. 

Just nu är läget sådär, det går upp och ner hela tiden och jag vet inte vad jag ska göra längre. 

Tack alla ni som orkade läsa hela texten. 

Hej allihoppa ;)

Hoppas ni har det bra! Jag mår väl sådär, de e så mycke som har hänt, som jag inte kan hantera, de e så jävla jobbigt.. har ni någongång känt er vilse, att ni inte vet vart ni ska ta vägen?
De e ungefär så jag känner mig, tyvärr.. ena dagen kan allt vara underbart medan nästa är helt åt helvete..
En sån dag har jag just nu, och jag hatar det. Såg på nyheterna härom dagen att det fanns något som kallades "storasyster" om man hade problem och ville prata så kunde man vända sig till henne.. Jag vet inte riktigt till vem jag ska vända mig..det är säkert hur många som helst som vill hjälpa, men jag vet inte, kanske leder det till större osäkerhet.

Jag är trött på lögner och svek.. jag är trött på i stort sätt allt, livet överhuvud taget.. och det är synd, för jag har aldrig förut känt på detta sätt, har alltid varit den glada och pigga tjejen lixom :/.. men nu då?.. Nu är det precis tvärtom :(.


Någon som kan ställa upp och lyssna på mina problem?, Skulle verkligen uppskattas :)





Den enda jag har och verkligen kan lita på är Daniela.. <3