Idag skulle det ha varit våran dag, vi skulle firat 2år och 5 månader. Men så blev det inte, och det finns väl både för och nackdelar med det. Så mycket vi gick igenom tillsammans, vi såg varandra utveckas till något mycket bättre, vi förbättrade varandra på ett positivt sätt och jag är glad för det. Även fast jag har gått vidare nu, finns du inom mig, du lever kvar i mitt hjärta, vem glömmer sin första kärlek? Tror inte heller att det är många som gör det.

Det är väl bara för mig att släppa det stora taget om dig, men tanken på att aldrig få ligga och hålla om dig skrämmer mig, jag vill se dig vakna på morgonen, jag vill ha söta små lappar på sängkanten, du vet sånna som bara du kunde skriva. Nu får jag aldrig mer ta del av dig och din humor som bara du och jag förstod.