Har ni någongång kännt er instängda i ett förhållande, att ni bara vill åka där ifrån men så fort man kommit några meter bort inser man hur mycket man inte kan vara utan den personen?

Det är verkligen underligt hur allt fungerar, ena sekunden vill man något, andra vill man tvärtom.. Det är ju inte ens än själv som bestämmer, eller jo, på sätt och vis, men det känns ju inte så.. Vi kan ju inte alltid styra över våra tankar och kan ju ses som både positivt och negativt.

Jag har en sak som jag undrat över så himla länge, men som jag också vet att jag aldrig kommer att få svar på, men det vill jag.. jag vill bara att någon ska ge mig svaret på min fråga!! : jag undrar vad som händer med världen när ingenting finns mer.. när allt är borta?.
Usch, varje gång jag tänker den tanken blir jag rädd. Jag är inte rädd för döden, eller jo lite kanske, men jag vill bara träffa alla fina och underbara människor jag inte sett på så lång tid, hoppas att det är möjligt! Men det är min största mardröm, att allt bara ska försvinna :(..


Usch.. detta kommer att bli en sömnlös natt med många funderingar.

Är detta normalt eller är jag bara psykad?


Puss på er alla..